Quality on your terms

Översättningsminnen

”Tidigare översättningar […] innehåller fler lösningar till fler översättningsproblem än någon annan tillgänglig källa.”
– Pierre Isabelle, i ”Bi-text: Toward a new Generation of Support Tools for Translation and Terminology”, 1992.

Texter revideras ofta för nya produktversioner eller uppdateringar, men det är inte försvarbart att låta någon översätta en hel manual på nytt när bara delar av den har förändrats. För att hantera detta på ett bättre sätt kan istället ett översättningsminne användas. Ett översättningsminne lagrar texter och deras översättningar uppdelade på segment (som oftast är meningar). När sedan en ny version av texten ska översättas kan översättningsminnet automatiskt ersätta de oförändrade delarna med deras tidigare översättningar. Därmed kan översättaren istället bara fokusera på att översätta det nya innehållet. När text bara är delvis förändrad kan liknande strängar och deras översättningar visas för översättaren, som då utifrån dem kan göra en ny översättning. Tråkiga, repetitiva och tröttsamma moment i översättningen undviks, samtidigt som tid kan sparas och mycket större volymer kan översättas än vad som tidigare var möjligt.

Användningsområden

Användning av översättningsminnen ger bäst resultat när källspråksmaterialet är enhetligt och konsekvent. Vid översättning av teknisk dokumentation eller tekniskt innehåll är översättningsminnen mycket lämpliga att använda. Vid översättning av marknadsföringsmaterial är översättningsminnen mindre lämpliga, då översättare för dessa texttyper ofta kan vilja strukturera om och variera texten.

Risker med översättningsminnen

En risk med att använda översättningsminnen är att översättningarna inte ses som delar i ett större sammanhang, utan bara görs på meningsnivå. Översättaren kan översätta tre meningar från helt olika delar av texten på rad, istället för att översätta varje mening i tur och ordning från början till slut. Detta medför att översättaren får sämre översikt över texten som ska översättas och på grund av detta kan göra misstag. För att avhjälpa detta är det mycket viktigt att försöka ge översättaren så mycket kontext som möjligt. Ett sätt att hantera detta, som används inom översättning av mjukvarusträngar, är att ha en beskrivning av var och när varje sträng förekommer, så att översättaren exempelvis kan förstå om ”table” ska översättas till ”bord” eller ”tabell”.